Genom Camelia Elias blogg Taroflexions har jag upptäckt en New Yorkbo vid namn Erique Enriquez som har ett speciellt sätt att se på tarot. Han är nyskapande och innovativ samtidigt som han är riktigt traditionell när det kommer till vilken lek han använder, Marseilles tarot. Jag kommer att skriva mer om honom när jag läst alla hans böcker och tittat på doumentären Tarology: The Art of Tarot som handlar om hans sätt att närma sig Marseillekorten och tarot. Jag gillar att följa en person kronologiskt så just nu har jag letat upp allt han skrivit som finns på nätet och börjat att läsa det äldsta för att sedan följa honom framåt. Här t ex finns det ett par övningar från 2008: Marseilles Seekers Thread: (First Exercise) som jag tänkt göra nu när jag precis fått hem min Jean Dodal-lek. Här kan man läsa Enrique Enriquez intervjua JC Flornoy som är den som städat upp och återskapat bl a Dodal-leken: Enrique Enriquez interviews JC Flornoy.
Här är mitt svar, resultat från första övningen (länk ovan):
Jag tänkte på numret 38 och det här var de känslor som dök upp när jag höll min hand över leken och tänkte på det 38e kortet.
Augustisol och ensamhet, sorgsenhet, övergivenhet, en sorg som får dina sinnen att känna varje vindpust mot din ömma hud. Tänkte att jag påverkades av en väns tankar på att avsluta ett förhållande, vilket möjligen skulle göra mig mer ledsen än hon och som väckte egna augustiminnen när jag var gravid och övergiven. Försökte skaka av mig det och nollställa mig, men kände mig sorgsen igen, igen och igen.
Döden. 38e kortet var döden.
Tänkte, visst, såklart det var döden. Vem annars skulle dyka upp som det allra första kortet när jag sprättar en ny lek. Igenkännande. Speglingar. Döden, min bästa vän. Ett av de vackraste korten i leken.
Så vad säger kortet till mig angående mina sorgsamma tankar?
Kortet ger mig såklart ett svar på de känslor som dök upp. Döden, ett avslut, ett farväl, en lie som snabbt skär av alla kärleksband. Det blir kanske ett riktigt slut den här gången.
Kartomanti 